Idag spelade jag en låt som jag skrivit själv. Live – på en främmande gitarr. Antal personer i publiken: 1. Antal avbrott: Eh, pass.
Känslan var i alla fall att jag inte behöver vara rädd för så himla mycket i livet längre.
Hurra!
En sån dag, en söndag. Dagen efter världens bästa fest.
Vi sjöng Lady Gaga natten lång. Idag har jag ingen röst kvar, den tog slut. Men det var det värt.
Sommarvärme och sol. Det är lika bra att jag håller mig inomhus tänkte jag och spenderade sju timmar i biblioteket. Livet gick på slowmotion hela dagen. Och ja, jag kan ju alltid försöka skylla på att jag somnade vid halv fyra i natt och gick upp vid åtta, om ni köper det vill säga.
Idag har jag kommit fram till en sak. Människor som lägger över sina problem på mig, jag har inte så mycket till övers för dem. Ni vet de där typerna som vägrar acceptera att de själva har något att jobba på, och istället bara låter alla andra känna att allt är deras fel. Jag vet att jag verkligen inte är perfekt, men jag vet också att jag bara kan ändra på mitt eget beteende, inte på någon annans.
Och ni andra är faktiskt ganska långt ifrån perfekta, om ni ursäktar.
Nu kommer säkert fyratusentrehundratrettio personer försöka tolka den där kommentaren, och då får ni väl göra det då. Den som har en tolkning kan väl skriva den kommentarsfältet så kan vi se om det är fågel, fisk eller mittemellan.
Over and out.
Jag sitter fortfarande i biblioteket, det stänger om fem minuter. Idag känner jag mig snuvad på en hel timme eftersom vi ställde om klockan i natt. En timme som troligtvis hade gått åt till att hänga på Facebook och skriva blogginlägg, men ändå.
Söndagar har liksom blivit biblioteksdagar. Det är de enda timmarna jag hinner sitta ner och plugga fokuserat. Annars är livet alltid uppsplittrat i småstunder där det enda jag hinner är att avvärja akut fara. Jag hoppas att mitt studietempo blir lite lugnare snart. Det är kanske inte optimalt att läsa 52,5 poäng parallellt med ett halvtidsjobb. Men det går faktiskt.
Det är det där med att välja vad man vill göra av livet. Eftersom jag inte riktigt vill stänga dörrar blir det lite mycket i perioder. Snart måste jag välja, jag vet.
Nej, nu får det vara nog för idag. Jag har gjort allt det där på att göra-listan som var akut… ;)
Idag ventilerades min uppsats. Jag mäter mig alltid i prestationer, dumt jag vet, och idag är jag en väldigt värdefull människa. Jag fick fina ord och kritik på hög nivå något som jag inte hade förväntat mig. I morgon opponerar jag på Philips uppsats om människans bedömningar av varianser. Sen är Psykologi C slut, finito, done, over, över. Det ska bli helt fantastiskt. Typ underbart. Sen ska jag grotta ner mig i Aristoteles och retorikens konst hela våren. I en djup fönsterkarm.
Den 24e börjar jag officiellt på mitt nya jobb. Jag fuskjobbade lite innan jul men det räknas inte. Jag får berätta mer sen. Det känns i alla fall väldigt bra just nu.
På måndag åker jag till Oxford på äventyr. Så himla bra.
I vår ska jag boka en resa med mig själv. Till Paris kanske, eller Barcelona, eller nej det är självklart att det blir Paris. Jag och min kamera, och crépes. Typ den bästa resa man kan tänka sig…